Konserten i går blev en succé. Vi inledde med Piazzolla-kvartetten, vilket höjde tempen i den annars så svala Alfa-salen...oväntat mycket folk i publiken (till min ära var min boxar-kompis Cissi och hennes Luis där) och Brunos mamma stod för familjebanden åt oss alla. Jag minns inte exakt - pga hjärnsläpp utlöst av nervositet- hur solot gick, men jag tror att jag satte det relativt bra, åtminstone minns jag att jag njöt av musiken i stundens hetta och liksom kände en sådan glädje över att få sitta där och spela denna fantastiska musik, vilken ära för mig att få förmedla dessa toner från svunna epoker, skapta av riktiga musikaliska genier.
Sist spelade vi Mendelsohn och det gick ganska bra det med. Samma sak där, kanske inte klockrent allting, men känslan var fantastisk. Jag njöt av musiken, njöt av tillfället, njöt av min cello och kände äntligen en mening med allting. En mening med att spela cello, en känsla jag förgäves har sökt under hela året. Där infann den sig.
Och efteråt blev det såklart utgång med nästan hela gänget. Och det är sant som det sägs:
Once a partyanimal, always a partyanimal.
Fråga mig inte var tigern kommer från. Plötsligt var den bara där, och plötsligt fanns där även en kamera som förevigade ögonblicket. Bruno och jag stal varsitt shot-glas från stället där vi var ( vi kunde bara inte motstå dem...) och efter många många foton och långa skratt lämnade vi stället för att fortsätta till kåren. Vi var då en tapper skara bestående av Bruno (always!) Andreas och jag. Vi hade en social afton i spaniens tecken (hahaha!) och konstaterade idag, dagen efter, att kvällen igår helt och hållet var värd den mindre sköna känsla i kropp och huvud och sinne, som infunnit sig idag... Inga förluster här inte.
Mer sånt! Nu har jag 2 veckor kvar i Pästerås (Inte så pestig längre?) och dom tänker jag se till att ha roligt hela tiden!! Njuta av livet, festa och ha roligt, spela bra musik och njuta av att jag har mina vänner!!
gonatt och kram / agnezjka
