Á Roma!

Ciao!

Femte dagen i Cortona. Vi packar väskorna och åker till Rom. Ute är det storm, med början till snöstorm, vi har en väska mer än vi får plats med, och pappa har fått inflammation i tanden, så på vägen måste vi hitta ett sjukhus så han får medicin.

Vi skall ta oss ner för berget i vår enorma hyrbil - gatorna här uppe är så otroligt smala, så de flesta har små bilar typ Fiat Panda som de parkerar längs vägkanterna och med våran padda till bil har vi fått parera långsamt långsamt förbi - och i snö och halka vet man inte riktigt hur det kommer gå...

Under veckan har vi åkt runt och sett lite allt möjligt, på tisdagen bergsstaden Perugia, julafton spenderade vi i Florens, och igår åkte vi till Asissi och tittade på den helige Fransiscus grav. Allting är så vackert här och känns så heligt och gammalt. Italienarna är så mysiga människor och det enda som stör mig är att jag inte kan tala språket!

Sista-minuten-inlägg här. Nu lämnar jag det trådlösa bredbandet i Cortona och beger mig till Rom! Förhoppningsvis hittar jag något bredband där också....

Arrivederci!

Viva la Italia

Ja, efter en lång färd är jag nu framme i la Bella Italia! Flygresan med byte i Frankfurt gick kanonbra, mamma, petra, elias och jag fördrev resan med hjälp av scrubs och champagne och mycket nöje, bytte som sagt i Frankfurt, hittade rätt gate, rätt flyg, rätt avgång och landade sedan strax efter midnatt i Rom, där pappa stod med öppen famn och mötte oss! Allting var väldigt välplanerat; pappa hade hyrt bil, kollat upp resvägen tillbaka till Cortona, där han redan tillbringat veckan - dock utan bil - och efter mycket om och men fick vi in våra gigantiska resväskor och kom iväg. Två timmars bilfärd tillbaka till Cortona, enligt beräkningar, men något gick snett på vägen, för klockan går och går och ingen skylt med Cortona ser vi... (ungefär vid den här tiden insåg jag - till min stora förtjusning - att det ju var till Toscana vi skulle, och börjar i den sena timmen fantisera om filmen "Under Toscanas sol"...

Vi stannar vid en mack och frågar en italiensk gubbe om rätt väg, och när vi skall vidare ut på motorvägen igen händer något med bilen (vilket för övrigt är en Mercedez - efter ett litet misstag på bilfirman - till vår stora glädje!) nämligen det att en handbroms läggs i och ingen förstår hur man skall få ur den. Vi kommer inte en centimeter och jag drabbas av lätt panik av det faktum att vi står på utfarten till en motorväg där folk kör som galningar, långtradare som förbi oss och tutar och jag får en lätt nära-döden-upplevelse när vi sedan backar tilbaka in på utfarts-vägen, hur nu backen kunde funka om handbromsen var i! Pappa grubblar och grubblar över hur man får ur handbromsen, med kommentarer som "det måste vara något fel på den", och slutligen hittar vi som av ett mirakel, en liten italiensk snubbe som står med en mercedez av modell 50-tal på sitt lastflak, och pappa hugger tag i honom och babblar något på italienska, någonting om bromsen, varpå snubben kommer fram, ser lite frågande ut, och mumlar på riktig maffia-italienska "Blocado" och trycker på en knapp med en lätt axelryckning, varpå hela familjen bryter ut i gapskratt och inser hur oerhört idiotiska vi måste framstå för denne lille man...

Resan fortsätter, slutligen, som ännu ett mirakel, ser vi skylten, "Cortona" och följer den, kör fel igen, hamnar rätt igen, skylten försvinner ett tag, vi vänder, kör tillbaka, och snart ser vi den igen, "Cortona" och vi följer den, vi är på rätt väg, och till slut kommer vi fram till den välsignade staden. En bergsstad/by (har inte hunnit bekanta mig ännu, men har förstått att vi är ganska högt upp på höjden) och av morgonens utsikt från sovrumsfönstret, är det så bedårande vackert att det känns overkligt...

Nu skall vi ut och bekanta oss med staden...

I´ll keep you posted!

Ciao, Agnes :-)