Agnes - som hon vill vara
Agnes - som hon är
Vilken Agnes föredrar ni? Vilken föredrar jag själv?
Att komma till insikt är ju bra. Även om det kan vara smärtsamma insikter. Jag hatar dem, men måste komma ihåg att insikterna är det första steget till problemlösning. Man måste bli medveten om olika saker, bli medveten om sig själv, och sig själv i förhållande till vissa saker, för att kunna ta sig ur problemen. Det tar tid. Ojojoj.
Vet inte om det är det som skett i dag, att jag kommit till vissa smärtsamma insikter, eller om det är vanlig söndagsångest. Men ångesten står som spön i backen och jag är uppgiven, oinspirerad och bedrövad. Trött på det mesta, känner ilska till det mesta, framför allt mot mig själv. Det kanske är det som är värst. Är man förbannad på någon annan kan man inte göra något liksom. Visst man kan säga ifrån, visa vad man tycker, förklara vad man känner...men man kan inte ändra på en annan person.
Sig själv däremot. Är man förbannad på sig själv kan man faktiskt ändra på sig. Bättra sig. Och om man inte klarar av att göra det blir man ju ännu mer förbannad på sig själv. Och har en rejäl anledning till att vara det...
Söndagsångest. Vad kommer begreppet ifrån? Insikten (väldigt populärt ord idag...) om att en vecka till har passerat och man gör en inre inventering av de senaste sju dagarnas prestationer och åstadkomster - med resultat att man inte kommit så mycket längre än man var för en vecka sen, då man gjorde ungefär samma sak. Söndagsångest. Söndagen skall ju vara sabbat, vilodag. Ändå består mina söndagar mest av dåligt samvete och känsla av otillräcklighet och ja, värdelöshet. Depressions-varning.
I dag har jag slängt ut alla mina kläder på golvet i desperation att förnya. Slänga gammal bråte, slänga all skit som jag släpat på under så lång tid. Från lägenhet till lägenhet, från stad till stad...nu ligger allt i en röra på golvet. Jag har slängt ungefär 20 par jeans som jag köpt någon gång efter någon svältkur och lyckligt kommit i - och kunnat ha i så där en tre dagar innnan de blivit för små igen... - som nu endast samlar damm uppe i övre delen av garderoben där jag förvarar allt i klädväg som ger mig ångest. Men som jag inte vill slänga för tänk den dag, ja TÄNK den dag, då jag äntligen lever ett sunt liv, äter nyttig mat, joggar en mil varje dag innan frukost, får i mig alla vitaminer jag behöver, har karaktär att tacka nej till godis -för att helt enkelt inte har något sug efter godis, för att jag inte vill ge gift till min kropp - (som anna skipper säger...), den dag jag har ett perfekt liv vill säga, har storlek 38 i jeans och kan ha alla dom där önsketänkande kläderna... då kommer jag att ångra att jag i vredesmod slängde ut dem.
Dessutom brukar jag alltid tröttna efter att jag slängt de där 20 jeansen och vilja pyssla med något annat istället. Då åker kläderna in i garderoben igen, "tar det en annan dag..."
Nu skall jag åka och handla.
Godis.
