Sommaren är kort, det mesta regnar bort...

Kiosken på Sudersand där jag jobbat större delen av mitt liv på somrarna...

Nog för att jag kanske inte är världens största Ledin-fan, men visst är det sant, så sant. Den här sommaren har faktiskt mest regnat bort. Förutom två av mina 6 dagar på Fårö, som faktiskt blev underbara och soliga, och jag låg på stranden hela lördagen och idag innan jag åkte, var jag och petra uppe på stranden i några timmar. Här är beviset! Solbränd är jag och badat har jag!

*STOLT*

Annars var det mesta som vanligt. Jag kom ut i onsdags, ett fantastiskt återseende med mamma och pappa där vi liksom skämtar om att "om sådär 2-3 dagar bryter väl helvetet lös. Och mycket riktigt. Mindre konflikter och störningar samlades på och på söndagen bröt "det stora familjegrälet" ut. Fast mest mamma och jag. Vi är för lika. Vi är alldeles för lika, och det blir ett problem. Dessutom är vi otroligt olika. Det blir också ett problem. Svårt att förklara egentligen, för det är alltid så abstrakta grejer vi bråkar om. Men jag tror att vi någonstans i bråket kom fram till (med lite hjälp från min kloka och fr.a. behärskade pappa) att det handlar om att jag måste frigöra mig från mamma. Det måste alla barn, men i mitt fall är det förmodligen ett livslångt projekt...

Men det är i alla fall bra att få sådana här bryt ett par gånger om året. Och verkligen rensa luften och prata och skrika och bråka och gråta. Och sedan skiljas som vänner och ha kommit en bit på vägen. Nu saknar jag dom förstås. Nu när jag sitter här i stan ensam igen, och imon är det dags för the fucking danskar igen!!! God give me strength!!!

puss från agnez