Taize - där mitt hjärta är

Tänkte att det var dags för lite Taizé-bilder på den här sidan. Nu har det gått två veckor sedan jag kom hem, och jag har sakta börjat anpassa mig till verkligheten. Det är så skilda världar. Taizé är en liten bubbla, en perfekt värld, där människor har en helt annan attityd till livet, till sina medmänniskor, till sig själva... och jag menar inte att det är fel på människorna här hemma, men jag tror att dagens samhälle inte ger utrymme för att kunna ha den attityd som man kan ha där. (Även om man önskar att det vore så.)

Jag vet bara att jag måste försöka bevara någonting som jag fck känna den veckan, försöka leva i den känslan som jag hade där, och försöka behålla en del av den attityd som jag kunde ha där. Det är svårt, men jag måste försöka...


Resan börjar på Landvetter flygplats...


Bruno var på sitt bästa humör i Lyon


Framme i Taizé, där alla är glada, till och med solrosorna :-)


Min underbara samtalsgrupp, min Taizé-familj


I matkön: Kate från USA, Monica från Australien och Naim och Basil från Israel



Ljusmässa på lördagskvällen


Linn från Sverige (från Ingesund som till min stora förvåning och lycka var i Taizé samma vecka som jag), Chris från Polen och Lotte från Österrike


Lördagkväll på Oyak


Två glada spanjorer vid Oyak: Olga och Francisco


Tre svenska blondiner vid frukostutdelning: Jag, Linn och Maria


Den första söndagen, ett tårfyllt farväl till dom som åkte hem. Själv stannade jag kvar en vecka till.


Glädjefyllt avsked, Linn och jag och 3 galna portugiser


En typisk solnedgång i Taizé


My darlings Basil och Justina utanför Oyak


Ännu en solnedgång...


Några av alla underbara: Chris, Piia, jag, Justina, Sandra och Anja


Ondskan identifierad. Den största spindel jag sett i mitt liv, vilken gav mig mitt livs första panikattack. Detta kan Sandra intyga...


Basil och Piia vid Oyak


Soluppgång vid barackerna...


En kväll vid Oyak


Ett sista avsked, Sandra och Piia