Min far, professorn!

Professorn


Nöjda professorn


Professorn och professorskan

Jajjemän, nu är jag stolt att få presentera min käre far, Benedetto il professore (Professor Bengt på latin)

En stor högtid för pappa, och självklart en dag av stolthet för familjen! Högtiden tog plats på Göteborgs Konserthus, och en fin och högtidlig ceremoni där pappa -iklädd frack- trädde in i sin nya roll som professor. Efteråt buffé och mingel i Konserthusfoajén med släkt och vänner, och på kvällen stor stor fest hemma med underbart god mat, vin och vackra och känslosamma tal av familj och vänner. En helt underbar kväll helt enkelt! Jag är så himla stolt!

På söndagen överraskades jag dessutom av ett födelsedagskalas några dagar för tidigt! Jag kommer nämligen att befinna mig på Malta över min födelsedag, mitt flyg går om några timmar :-) Härligt härligt! Jag och Linda beslöt oss nämligen en dag för att slänga av oss jackorna (ja, för det har ju faktiskt fortfarande varit ganska kallt), slänga på oss bikinin och slänga oss i varsin solstol på en strand någonstans! Och det råkade bli en resa till Malta! Där skall vi leva i njutningens tecken, sola, bada, ta en drink vid havet, ta det lugnt och låta solen kyssa liv i vår vintebleka hud...

Förhoppningsvis kommer vi tillbaka utvilade och brunbrända och fulla av energi till den annalkande sista ruschen i skolan. Shosta-projekt med Sinfoniettan och opera-projekt nere på konserthuset...

Nu sticker jag!! Hejdå kalla Sverige! :-)

puss på er!

Och så några bilder:


Prinsesstårta :-)


Födelsedagsfika i trädgården


Presentöppning

Våren kom...och vände!

Ja, visst gör det ont när knoppar brister. Varför skulle annars våren tveka? Den var allt här ett par dagar om inte mer. Jag grävde fram både solglasögon och vårskor och gick upp på vinden med alla mina vinterjackor, för att rensa undan det gamla och ta fram det, nya, fräscha, våriga! Snopen blev jag när jag i går tittade ut och det snöade! Vilket bakslag!! Dyngsur, frusen och förbannad gick jag därför ner på stan igår och köpte värsta snygga vinterstövlarna. I ren protest! Dessutom var det ett par som jag letat efter typ hela vintern och där bara stod de! Har jag tur så kan jag använda dem ett tag till eftersom våren i det här landet verkar ha väldigt svårt att infinna sig. F.ö. är det faktiskt grymt bra om det är vinter här i vecka 18, när jag förhoppningsvis åker i väg till solen i första veckan i maj. Större kontraster då liksom.

Ja, livet i Västerås travar på. Jag väntar med undantryckt iver på besked från Stockholm. Besked som har en ganska stor effekt på min framtid, och därför är ganska avgörande, och därför ganska svårt att inte vänta med iver på. Ärligt talat bryr jag mig inte om jag kommer in eller inte, men jag vill veta! Ovissheten är alltid värst, så är det.

I väntan går jag min upptrampade bana mellan lägenheten och mitt övningsrum. Övar inte så mycket som jag kanske borde, men har ändå värsta spänningen i axeln så det liksom sticker och strålar värme ut i handen. Och nu skall jag i väg och skriva dator i 6 timmar. Det är nog bra för mina stackars celloaxlar...

När jag nu tittar ut från mitt fönster ser jag ändå att det slutat regna,de stackars små gröna knopparna på träden som igår blev vita av snö, syns igen och det ger mig en förnimmelse om att våren kanske ändå är på väg...