Hej! Ja, vad skall man säga. Sommaren går mot sitt slut, jag som hade lovat att vara duktig bloggare den här sommaren, har skrivit enbart ett fåtal inlägg (och mest om SATC- ironiskt nog!)

Men jag tycker det är så otroligt skönt att hösten är på väg, att jag snart, väldigt snart, får åka tillbaka till mitt riktiga liv, som jag mer eller mindre satt paus på, min egen lägenhet, mina vänner, min skola och få hålla på med det jag verkligen vill. Längtar så efter att få ta fram cellon och öva, att få gå upp på morgonen, äta frukost i normal tid för att sedan gå till skolan och köra ett dagspass där, och slippa gå upp mitt i natten för en tidig check-in och bege sig till Grekland, utan göra det JAG VILL!

Har varit i Danmark några dagar. Insåg väl på plats att danskar är mycket trevligt (och vackert) folk samt att deras språk är charmigt och karismatiskt och inte alls så svårt. Mina tidigare erfarenheter av danskar (om jag får hänvisa till förra sommarens blogginlägg: ) var att de är buffliga, otrevliga och talar som om de spydde.
Men väl där lärde jag mig att om man bara själv sätter på den danska "ON"-knappen, dvs vrider om lite i munnen så att den är inställd på danska, lite extra gurgel i halsen och avsluta alla ord med "ouää" och dessutom trycker på "ON" på charm-knappen så kan man komma ganska bra överens med detta folkslag.

Söndagnatt befann vi oss någonstans på Ströget då vi hörde musik från en liten pub. Live-band och snygga var dom också :-) och denna då nyfunna kunskap (med ON-knappen och gurglet i halsen + lite charm osv.) resulterade i social rendez-vous med hela det danska bandet, och deras manager m.fl. på en annan liten bar som dom öppnade upp enbart för bandet med sällskap. Privat efterfest. (Detta verkar komiskt nog vara en röd tråd i mitt liv, samma sak hände för några veckor sedan på Gotland, med ett annat band...)

Ja, Danmark I like, and the dansih I like. Dessutom härligt att en söndag kunna gå ut och dansa klockan 3 på natten. Vill jag inte minnas att man kan här i Göteborg, och definitivt inte i lilla plutt-Västerås!

Väl på flygplatsen, Kastrup Lufthavn (som är enorm) strosade jag runt i taxfree och sprutade på mig diverse parfymer, sminkade mitt osminkade fejs med dyra produkter tills jag såg strålande ut, köpte en mirakelkräm för händerna och gick sedan till baren och köpte mig en bailey´s. Kändes lite underligt att sätta sig ensam i en bar, fast samtidigt så otroligt befriande. Jag är jag och jag gör vad jag vill och jag är underbar och jag vill ha baileys. Fast just in case att någon skulle tänka "o så sorgligt, så ung och redan så alkoholiserad" sa jag högt och tydligt på improviserad danska till bartendern att jag är flygrädd och måste lugna nerverna. Han log och gurglade något till svar, samt frågade om jag ville ha påfyllning. Jag kände mig som clint-eastwood i någon av hans cowboyfilmer där han sitter i en bar och låter sitt whiskeyglas påfyllas om och om igen, när jag till svar sköt fram mitt glas och lyfte fingret och nickade åt honom.

En stund innan mitt flyg skulle gå, började jag gå mot gaten och när jag står på rullbandet - som går långsamt långsamt - hör jag plötsligt något bekant, nämligen mitt namn. På gurglande danska ber någon mig - över hela Kastrups flygplats - att infinna mig vid gaten.

Jag var ju inte ens sen!

Jag börjar springa på rullbandet - och märker att då går det faktiskt ganska fort - springer mig igenom alla tre rullbanden, och kommer andfådd fram till min gate, säger till gatepersonalen vem jag är. Jag är jag och jag gör vad jag vill och jag är underbar och oj, nu var jag visst lite försenad.

Den danske gatekillen ler och gurglar och jag ler och gurglar tillbaka och går sedan ombord där 3 flygvärdinnor möter mig och jag säger "Undskyld, undskyld" alla ler dom och säger att det är ingen fara. Kommer in i kabinen och ser att det sitter ungefär 5 passagerare där, och sedan dröjer det ca 15 minuter innan de till slut stänger och armerar dörrarna så jag antar att det inte var så farligt ändå...

Well. Borta bra men hemma bäst.