Tunisien - here I come!!
Ja, det är faktiskt sant! Jag har fått nog av det svenska klimatet, fått nog av höst och regn och rusk och att frysa hela tiden! Jag har köpt en biljett till solen! Helt spontant, jag bara fick nog och så gick jag in på Ticket och köpte en resa. Helt otroligt.
Jag har visserligen funderat på saken ett tag, eftersom jag varit så sjukt stressad senaste tiden. Och det HAR ju faktiskt gått i ett de senaste månaderna, ja, ända sen augusti då jag i princip pendlade mellan västerås och göteborg, var på lektioner i Eskilstuna på tisdagar och torsdagar och i Västerås på måndagar och onsdagar, och varje torsdag tog jag tåget till Göteborg för att flyga fredag, lördag och söndag. Bara det tog ju egentligen kål på mig! Och sen när jag väl kom hit, ville jag så gärna göra allting, spela cello och öva och gå färdigt min utbildning, samtidigt som jag ville gå teaterkursen i Eskilstuna, men det slutade med att jag bara flängde fram och tillbaka och var så trött att jag inte orkade göra bra ifrån mig varken på det ena eller det andra. Denna stress - dels den praktiska med att passa tider och hinna med, men också den mentala - att prestera, göra bra ifrån sig, orka med, och dessutom min ständigt ihängande ångest och skräckblandade förtjusning inför min examenskonsert som jag förhoppningsvis skall ha i maj, och prestationsångesten inför den - allt detta har gjort att jag till slut bara nästan mentalt kollapsat och inte orkat med någonting. Mina axlar och skuldror är stenhårda av alla spänningar som sitter där, för det är ju där det sätter sig, ofta.
Därför har jag nu bestämt mig för att unna mig det här, en vecka i solen. Jag har proppat väskan full av böcker, skrivblock och solkräm, och har tänkt ligga i en solstol och fundera, skriva, läsa och göra absolut ingenting! Det skall bli så ----- SKÖNT!!!!
Så nu drar jag! Om en timme går flygbussen och om några timmar sitter jag på flyget mot solen, och har lämnat kalla, stressiga Västerås bakom mig. Och när jag kommer tillbaka skall jag vara utvilad, varm och skön i kroppen med uppmjukade axlar och muskler, redo att ge min cello en ny chans, då är det cello-satan och jag igen, och vi skall ge järnet!!!
Hejdå!!!!!!
1 comment:
Helt rätt!! Wow, jag är riktigt avis. Låter så skönt. Jag skulle verkligen behöva lite d-vitamin så man fick tillbaks livsglädjen. Skulle också behöva komma bort ett tag. Men jag tragar väl på ett tag till tills jag fått nog. Sånt brukar sluta med att jag säger upp mig =).
Jag skulle vilja börja skriva min bok och så vidare. Jag har så jäkla mycket jag vill hinna med, men är fast i jobb och även här försöka hinna med kurser för att backa upp min framtid. Vill sååå mycket.
Men jag är inte så nära att gå in i vägen (tror jag), så jag strävar på ett tag till så får jag leva sen. Umm, jag vet det är nog fel sätt att tänka..
Ha det nu riktigt bra och vila sig ordentligt! =)
Post a Comment