070526 Sista natten med gänget...

Hehe, börjar med lite bilder från min fest igårkväll. En underbart lyckad tillställning där jag inte bara överträffade mig själv genom att bjuda på hemgjorda snittar, pizzor och tapenade samt vinbladsdolmar i små snittlliknande konstellationer, utan även efter ett ryck kvällen innan, bjöd på hembakta bärpajer!! Vilken succé det blev, och så underbart att få bevisa inte minst för sig själv att man faktiskt kan när det väl gäller. Hade faktiskt rätt kul i köket när jag förberedde och fixade och trixade...mysigt. Fick även lämpligt nog en kylskåpsmagnet av Cissi med texten "Cooking by appointment only!" Tyckte det var klockrent!!
Hur som helst så blev det en väldigt lyckad kväll och alla hade trevligt och roligt och det var skön stämning och fint och bra och jag kände bara "varför har jag inte gjort det här förut?" Tagit vara på dessa goa och sköna människor som finns här - Cissi I love you!! - och bara samlas och njuta av livet och ha kul och fånga dagen eller natten?? För det var precis det vi gjorde. Levde livet!!

Ja, och nu är det alltså min sista natt i Västerås. Sover för sista gången här i min numera underbara lägenhet i Viksäng. Det känns sorgligt faktiskt. Jag älskar den här lägenheten, jag göör det. Mitt stora härliga fönster som släpper in så otroligt mkt ljus och värme och sol, och mitt sovloft som jag egentligen har hatat ända sen i augusti, men nu känns det lite sorgligt att lämnad det. Även om jag vet att jag går nya spännande saker till mötes, så är det alltid någonting med dessa uppbrott...
Pappa kommer imorgon och så lastar vi ut allting och sen är det goodbye applepie...hmm..sorgligt.

Komiskt var att prata med mamma i telefon, då jag uttryckte allt jag kände, bedrövan att lämna lägenhet, sorg att lämna alla goa människor, deppig över uppbrott och att tvingas genomgå massa förändringar. Hon sa typ " Här har man gått hela året och lyssnat på hur tråkigt det är i västerås, hur trångt och hemskt det är i min lägenhet, hur knäppa och trista alla kompisar är och hur ensamt och vidrigt det helt enkelt är i Västerås, och så lyssnar man på dig nu och så är allting plötsligt underbart!?"

Ja, det ligger någonting i det. Jag är en sådan person, jag gillar saker först när det tar slut, det är då jag slappnar av och tänker "skitsamma, snart är det slut" och då börjar jag uppskatta det jag har omkring mig, uppskatta och släppa in, och känna kärlek till. Är det av ren självbevarelsedrift, eller är det helt enkelt så att allting är roligare när det närmar sig slutet?? Hmm, tål att tänkas på. Det är ju synd att det är så, när man kan ha så kul, att man inte kan komma på det lite tidigare...

Nåja. Livet är ett ständigt lärande. Nu har jag lärt mig det också...

Godnatt och farväl, vackra västerås.

;-) puss puss älsklingarna mina...

070525 Flygfärdig

Så har jag nu fått min vinge! Kursen är avslutad, jag stod ut til the bitter end och slutet gott allting gott. Flygfärdig och utrustad i uniform och vinge är jag nu redo att ta mig an Airbus 321 och luftens alla utmaningar. Har min första stand-by redan på tisdag.

Bring it!!

puss puss

De perfekta naglarnas yrke 2

Varför skall det vara så svårt att veta vem man är? Varför skall olika människor ha så olika effekt på en, på hur man känner sig och hur man beter sig? Jag har nu gått nästan alla mina tre veckor på kursen och någonting konstigt har hänt med mig. Jag som ser mig själv som en social och utåtriktad person har plötsligt förvandlats till någon som jag inte känner igen, och inte trivs med. Det är som att jag kastats ut från min trygga värld som till större del består av musiker och folk av ett släkte som jag själv kommer från, människor som jag kan identifiera mig med, och slungats in i en värld som skiljer sig totalt från min trygga värld. Plötsligt befinner jag mig bland människor som inte har minsta koll på någonting som har med musik att göra, människor som är otroligt vackra - så där jobbigt vackra, och har just, perfekta naglar, och som alltid har något intressant att säga. Det är märkligt vad som sker med en när man byter miljö på ett sådant abrupt sätt. Har inte vetat riktigt om jag skall försöka passa in eller om jag skall köra mitt eget race och vara stolt över mig själv och min operfekthet... Det är svårt. Man vill inte glömma vem man är, men ibland vill man också göra just det. Glömma vem man är, spela någon annan för att passa in i vissa grupper...

En dag kvar imorgon, och på fredag får jag mina vingar. Då är jag färdig och får åka ut och börja flyga på riktigt! :-)

Har för första gången i livet fixat mina naglar och lyckats ha kvar dem utan att bita sönder dem..vad jag inte förståår är hur f--n man skall kunna jobba på ett flygplan med sådana här opraktiskt långa naglar som ständigt riskeras att brytas...

Ja, jag undrar ibland vad jag gett mig in på. Men en dag i taget.

(Social dag idag, träffade äntligen Anna-darling i sthlm, vi har inte setts sen i somras!!! Sedan upp till skolan och efter ett infall tog jag och gustav en öl och därefter sprang jag förbi bill och bob och sa hej till cissi!! Dessutom skal jag ha fest här på fredag. Får se hur det går med utrymmet....)

Welll, PUUSSS och KRAAAM

070519

Hallå!
Oj vad det har varit stressigt senaste tiden. Har pendlat till stockholm nästan dagligen, några få dagar har jag sovit lite här och där hos vänner i stockholm, eller i göteborg då jag varit ute och flugit. Har ju gått på kurs i stockholm i två veckor nu, (en vecka kvar) samt hunnit med två traineeflygningar, till Santorini, Chania, Kos och - ja, lite märkligt - Helsinki!! Flugit ner ett gäng finnar till Kos..

Idag första lediga dagen på hela perioden och jag har unnat mig att gå till frissan och göra slingor och klippt mig för dryga tusenlappen...känns inte jättebra för ekonomin men desto bättre för mitt välbefinnande... :-)

Nu väntar jag sällskap. Puss och kram från Agnez

De perfekta naglarnas yrke...

Igår började jag min Conversion Training i Stockholm. Här är min "kurslitteratur", min bibel, den pärm på ca 5 kg som alltid skall ligga i min väska när jag snart är ute och flyger. Här finns alla dom regler, lagar, riktlinjer och instruktioner som jag skall föjla under min framtida karriär som flygvärdinna.

Ja, och kursen var ungerfär som jag hade tänkt mig. Vi var ca 20-25 st, till störst del tjejer, och 3 killar, och det ÄR bara så att alla, och då menar jag ALLA inom den här branschen, har perfekta naglar. Alla.

Utom jag. Jag har slitna och skadade nagelband och naglar som knappt existerar, gräsligt om man jämför med alla dom andra tjejerna, och då menar jag "tjejerna", med betoning på tjej. För dom är så himla tjejiga, jag menar, jag trodde att JAG var tjejig, trodde JAG hade mycket smink, brydde mig mycket om mitt utseende, men herregud, jag känner mig som Barbapappa i den där samlingen!! Hahaha!

Men jag är ju där jag med. Jag har ju blivit antagen, accepterad, jag jobbar verkligen på att känna mig bekväm med den här typen av människor. Och med tanke på att dom flesta faktiskt är väldigt trevliga så blir det inga problem. Och uppe i luften har ju alla samma uniform...

Och naglarna kan jag ju låta växa ut... :-)

Klockan är 7 och det är dags att åka till tåget för ännu en spännande dag!

kram Agnez

78-årsfest 5 Maj

Ja, här kommer lite bilder från våran stora födelsedagsfest i lördags! Pia, Berk och jag ordnade årets fest i en supercool lokal, där vi bjöd på mat, Berk hade lagat sin berömda sangria, kvällen bjöd på musik och dans samt tipspromenad och en lite barnförbjuden fiskedamm som skulle para ihop folk till nattliga äventyr...



Bild 1: De tre födelsedagsbarnen håller gemensamt tal..


Bild 2: Sexy pose på någons (guess who?!) begäran...


Bild 3: Staffan och Söt tjej har lyckats hitta varandra med hjälp av matchande symboler i fiskfångsten...


Bild 4: Gustav hittar sitt sanna jag med hjälp av några ballonger...(detta var även temat för kvällen!)

24 år och inte klokare...

Hej!
Ja, nu var den då avverkad...den dag som tog mig ett år längre fram i livet. Plötsligt är man 24, och det är ju egentligen ingen ålder, men ändå infinner sig den där känslan som liksom får en att fundera, ifrågasätta, känna och undra...ångest. Vad har jag presterat i livet? Vem är jag, vad vill jag och vart skall jag? Varför lär jag mig aldrig? Varför gör jag fortfarande stora misstag, tabbar, borde jag inte ha lärt mig av alla gånger jag gjort samma misstag om och om igen? Borde jag inte vara mognare? Tryggare i mig själv? Säkrare? Mer inriktad på någonting? Visst, jag är en helt annan person än för några år sedan, men på vissa plan är det ingen skillnad...hade förväntat mig att jag skulle kommit längre, fy tusan, nästa år är jag ju 25!!

En sak jag blev förvånad över i alla fall, var att jag inte klarade av att baka en tårta. jag menar kom igen, efter 24 år borde man ha lärt sig det, men icke! Jag ägnade timmar i kokvrån och bakade chokladtårta på chokladtårta...hade ingen form utan bara en plåt, smeten var för lös så den rann över kanterna på plåten, på väggarna i ugnen...det blev väldigt mycket bränd chokladtårta...två plåtar lyckades jag misslyckas med! Slutligen gav jag upp och tog cykeln till Maxi, Hälla (cyklade vilse i en dryg halvtimme först dock - innan jag slutligen fann Maxi) gick in och lämnade en rabattkupong som jag fick som nyinflyttad i Västerås, och hämtade mig en gratis prinsesstårta. :-)

Cyklade sedan vidare till Cissi och Luis, vilket egentligen var målet för färden. God mat, rött vin, vattenpipa och valborgsfirande i glada vänners lag. Kvällen slutade på Blue Moon, och när jag kom hem vid halvtretiden drabbades jag av denna känsla som jag beskrev i början...ångest, åldersnoja, depp - kalla det vad som helst, men jag var i desperat behov av att bolla mina känslor med någon!! Lyckligtvis var en enda person online på msn, och denne fick peppa mig medan jag avnjöt uppvärmda rester av min pastacarbonara, samtidigt som jag fällde en och annan (=läs floder!!) sentimental tår till senaste upptäckten i musikväg: Cinema Paradiso med Yo-yo Ma...

Ja, vad är väl en födelsedag. Långtråkig, dötrist och alldeles, alldeles underbar... ?

Godnatt. kram agnezjka