Varför skall det vara så svårt att veta vem man är? Varför skall olika människor ha så olika effekt på en, på hur man känner sig och hur man beter sig? Jag har nu gått nästan alla mina tre veckor på kursen och någonting konstigt har hänt med mig. Jag som ser mig själv som en social och utåtriktad person har plötsligt förvandlats till någon som jag inte känner igen, och inte trivs med. Det är som att jag kastats ut från min trygga värld som till större del består av musiker och folk av ett släkte som jag själv kommer från, människor som jag kan identifiera mig med, och slungats in i en värld som skiljer sig totalt från min trygga värld. Plötsligt befinner jag mig bland människor som inte har minsta koll på någonting som har med musik att göra, människor som är otroligt vackra - så där jobbigt vackra, och har just, perfekta naglar, och som alltid har något intressant att säga. Det är märkligt vad som sker med en när man byter miljö på ett sådant abrupt sätt. Har inte vetat riktigt om jag skall försöka passa in eller om jag skall köra mitt eget race och vara stolt över mig själv och min operfekthet... Det är svårt. Man vill inte glömma vem man är, men ibland vill man också göra just det. Glömma vem man är, spela någon annan för att passa in i vissa grupper...
En dag kvar imorgon, och på fredag får jag mina vingar. Då är jag färdig och får åka ut och börja flyga på riktigt! :-)
Har för första gången i livet fixat mina naglar och lyckats ha kvar dem utan att bita sönder dem..vad jag inte förståår är hur f--n man skall kunna jobba på ett flygplan med sådana här opraktiskt långa naglar som ständigt riskeras att brytas...
Ja, jag undrar ibland vad jag gett mig in på. Men en dag i taget.
(Social dag idag, träffade äntligen Anna-darling i sthlm, vi har inte setts sen i somras!!! Sedan upp till skolan och efter ett infall tog jag och gustav en öl och därefter sprang jag förbi bill och bob och sa hej till cissi!! Dessutom skal jag ha fest här på fredag. Får se hur det går med utrymmet....)
Welll, PUUSSS och KRAAAM
3 comments:
Mycket bra inlägg, känner igen mig mycket, och det vill man kanske, just känna igen sig. :-) Gillar dina eftertänksamma inlägg. Jag har tyvärr inga svar, men jag påverkas också mkt av folk. I vissa fall så illa så jag blir tvungen att undvika dem, då de kan få en att ifråga om man gör rätt här i livet.
Jadu, att det är så svårt att veta vem man är, är att just allting relaterar till olika saker. I en viss miljö om man jämför sig med andra är man på ett visst sätt och vips, är man sedan på ett annat ställe med annat folk gäller kanske inte dessa är lika relativt. Det måste nog vara så, det är väl bara och köpa kanske. Lite underligt bara att det kan skilja så pass mkt på folk. Har märkt det mer och mer. Då ju äldre man blir desto mer verkar folk omkring en spreta. Inte så mycket gemensamt som när man var yngre.
Dock har man väl vissa egenskaper som ändå sitter där (som på något vis antyder åtminstone vad man är speciellt bra på), dessa speciella egenskaper är i mitt fall mycket svårt att hitta. Det går alltid att träna upp en viss förmåga i många saker, därför gör det kanske det hela svårare.
Att jag sen också har svårt för vissa typer är också något skumt. Det är inte många, men när väl träffar på en sådan person kan man bli psykad. Borde försöka jobba bort det, har verkligen försökt men har helt enkelt svårt att umgås utan att bli dränerad på energi. En viktig egenskap är väl att försöka känna efter så man själv inte tar all plats. Men det är svårt. Hävdelsebehovet finns där så starkt hos de flesta!
Är nu själv på ett ställe där jag kommit in ny och försöker komma in i någon slags roll. Inte fått den roll jag egentligen vill ha vilket gör att jag inte riktigt trivs. Brukar kunna ta den rollen om alla är nya och lite vilse men inte där alla roller redan är satta. Men ska man ta någons annan roll måste man klampa på tår och det är jobbigt. Nu är det helt enkelt så att på vissa fikapauser får (måste kämpa, vilket jag inte vill) jag inte komma in och hävda och säga mina saker och löjligt nog blir jag då lite put och tycker att fikan är tråkig, ja det mesta är det fel på då *ler* Skumt va? Får jag dock komma in lite i samtalet känns det bra. Ja ursäkta att jag pladdrar på, men men. Du får säga till om du tycker jag snackar sönder kommentarlistan ;-)
Ja köra sitt eget race, ja låter bra i teorin. Men kanske jobbigt ändå, men jag vet vad du menar. Vad jag gör är väl att spela med, men visst suger det energi att inte kunna vara sig själv. Dränerar en. Ibland bestämmer man sig för att nu ska jag banne mig också ta plats, och kämpar men det känns så fel.. Får sedan vimsa vidare här i livet och kanske lämna otrivsamheten bakom sig och försöka hitta folk man trivs med. Men det är ju synd att endast en person kan psyka en så pass att man känner att man må dra vidare i livet. Eller är det bara att göra det enkelt för sig själv och inte kämpa? Förklara vad man vill, tål etc??
Tack för ditt inlägg och för att jag får ta del av dina tankar. Jag vet inte vem du är - jag har dock mina misstankar - men struntsamma vem du är, för du skriver bra saker. Skönt att höra att det finns någon mer som förstår vad jag menar.
kram agnez
Darling, jag pluggar sa jag hinner ej skriva mkt. Jag saknar dig, tànker pa dig och àlskar àlskar inte bara dig utan aven att lasa om ditt liv och dina tankar. Gud vad konstigt att se dina naglar sèdàr!!! :) puss puss àlskar dig ps:nu àr det jag ska kanske aker till dubai... hehe
Post a Comment