Idag känner jag mig alldeles tom. Tom och ensam och helt enkelt deprimerad. Utanför skiner vårsolen, ett tecken på en ny årstid, en ny chans, ett nytt liv, en ny start...fånga dagen, gå vidare, börja om från och med idag. Hur gör man? Hur gör man när man lever kvar i det förflutna, och inte kan släppa taget. När man inte VILL släppa taget.
Cellolektion igår, sedan dramakurs. Visst, det rullar på. Man måste fortsätta, måste delta i det man måste göra, måste gå in i sitt förbenade övningsrum och sätta sig, ensam med sig själv och prestera. Öva öva öva, men hur göör man när man inte ens hör tonerna man spelar, utan bara hör sina egna tankar? Jag förstår det inte.
Idag är en speciell dag, men jag får inte fira den. Grattis.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment