Examensdags!

Oj vad länge sen. Sist jag skrev hade jag frigjort mig från Cello-Satan. Nu är jag nyförälskad i honom igen. Med mindre än en månad kvar till min examenskonsert (!!!!) är jag sams med cellon och vi jobbar tillammans inför den spektakulära 2 Maj, då jag tillsammans med Benjamin tar examen från vår utbildning och avslutar tre år med en oförglömlig konsert... har nyss fattat att det är så kort tid kvar, och även om det redan har pirrat i magen i nästan ett års tid då jag tänkt på konserten, har det tagits till ännu en högre dimension, jag ligger sömnlös på kvällarna och bara tänker på olika saker som måste tas om hand, även om jag betar av ett tiotal listor varje dag och skriver nya hela tiden... Men det är så himla kul också, att ha ett sådant här projekt. Det är liksom det enda jag lever för just nu, det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på när jag skall sova, och hela dagarna tillbringar jag ju i övningsrummet eller vid datorn eller med någon lista i handen, eller hos någon sömmerska för uppsömnad av någon klänning.

Och en sak har jag insett under de senaste månaderna. Jag kommer aldrig att bli fri från Cello-Satan. Jag vill inte bli fri. För jag kan inte leva utan honom, det är en odödlig kärlek.