Hej! Som sagt, idag är en sån där soft lördag. Lite halvmolnigt ute, några ynkliga solstrålar som letar sig fram genom de kala trädtopparna och in i mitt stora fönster, Marc Jordan sjunger "lets get lost tonight..." och jag dricker mitt goda morgonkaffe och unnar mig ett bragokex. (= 5 st...)
Var på middag igår hos en klasskompis, vi var väl 7 st plus katter och marsvin. Väldigt trevligt, och en spännande konstellation av människor. Det är kul när folk som inte brukar umgås plötsligt har ett sammanhang att mötas i, och det visar sig att man har väldigt kul.
Idag skall jag åka till skolan och öva en stund - just nu tycker jag att det är ganska kul, så det gäller att utnyttja detta sinnestillstånd så länge som möjligt - och imorgon är min sista dag här. Ska städa, tvätta och packa ihop allt som ska med till göteborg. Tar tåget förhoppningsvis tidigt på måndag morgon.
Det är så märkligt hur ens känsla kan förändras så på en vecka. Hur lite det egentligen krävs för att man skall må bra. För en vecka sen tyckte jag det var pest att vara här i västerås, tyckte alla människor var tråkiga, tyckte det sög att spela cello, hade inget att göra, ingen att umgås med, osv. Man tappar bort sig själv liksom, tycker att man inte har något att erbjuda, undrar vad man håller på med, vem man är, vad man vill, vad man bidrar med m.m. Sen räcker det med en fika eller två, eller en social tillställning för att man skall hitta tillbaka till sig själv, till den där agnes som jag gillar. Som är jag, liksom. Därför kan jag konstatera att det viktigaste som finns i livet, det är vänner, att ha människor omkring sig, inte bara för att inte vara ensam, utan för att man skall veta vem man är. Att hela tiden kunna se sig själv, både själv och genom andras ögon. Annars kan man precis som jag gjorde i några dagar - tappa bort sig själv.
Nu ska jag njuta av förmiddagen (som nu har blivit eftermiddag...) och sen åka till skolan och njuta av musiken.
kram Agnez
No comments:
Post a Comment