Nu är det jul häri vårt hus julen är kommen hopptrallallallaaaaaa....och allting är så ljuvligt och underbart och stjärnan lyser och snön den faller och överallt går människor runt och alla ser blitt på varandra och önskar varandra en god jul!!!

Eller inte.

Inte riktigt den verklighet vi lever i just nu kanske. I vår familj har det alltid varit så att känslorna går upp och ner,(i ganska höga intervall) och ofta upp samtidigt och ofta ner samtidigt. Och ofta ner någon dag före jul :-)

Att komma hem över julhelgen är hur underbart som helst, då är stämningen faktiskt nästan blid, vi skrattar och har roligt, njuter av varandra sällskap och kramas, men alla vet vi tyst i vårt inre att om några dagar vänder det och vi kommer skrika och bråka på varandra. Alla har vi våra egna rutiner och behov av space, vilket vi får när vi lever normalt. Plötsligt skall alla samlas på ett och samma ställe och anpassa sig till varandra. Det funkar som sagt de första dagarna, men sen bryter helvetet lös och vi trampar varann på tårna och inkräktar i varandras space och börjar störa oss på varandras egenheter. Och julen skall vara fröjdefull och fridfull. Har ingen aning om hur den här julen kommer bli.

Ändå är det märkligt. Det finns ingen annanstans jag skulle vilja fira julen. Utan min familj - med eller utan familjestrul - är det ingen jul. Det är så här det skall vara. Vi skall samlas hela familjen, vår underbara, känslosamma, skrattande, gråtande, stormande, mysiga och fullständigt operfekta familj. Och fira jul tillsammans.

Blod, svett och tårar.

(Haha, okej, lite överdrivet det där sista, men det gav en fin effekt eller hur...)

Jaja, vi får se hur det går. God Jul i alla fall...