06.12.03 Glad 1:a Advent!

Ja, så har det då blivit advent. Tiden fram hit har gått så snabbt, och framför allt har jag i mitt töcken av sjukhusvistelse och blindtarm och alla praktiska åtgärder som måste fixas efter en sådan period, liksom missat den detalj nämligen att tiden gått på och fört oss fram i ljuva december. Ingen snö ännu, men idag tände vi alltså det första ljuset. Julens dörr står nu på glänt och vi firar första advent!
Som vanligt denna dag var det att gå upp tidigt för att bege sig till kyrkan och spela; dom vanliga små adventsvisorna. Vi repade igår och imorse, och allt var som vanligt kalabalik, men när det väl är dags ordnar det mesta till sig och resultatet blir fint! Sedan fika här hemma med moster och kusiner.

Och i dessa stunder, de stunder av högtid och tradition, finns ofta utrymme för lite känsla av vemod. Det är i dessa stunder man vill ha någon att dela högtiden med. Visst, familjen i all ära, men det för en tillbaka till barndomen. Nu är jag vuxen, nu borde jag ha någon mer än familjen att dela upplevelser och traditioner med. Jag bävar lite inför julen av samma anledning. Jag vill ha någon att hålla i handen, någon att önska god jul, köpa julklapp till, någon att kyssa under misteln...

Shit, nu har jag blivit en gnällig och kärlekskrank singel igen...hade ju lovat mig själv att inte bli det. Kärleken kommer när man minst anar det. Men hur ska jag aningslöst kunna hitta kärleken när jag är så medveten om min ensamhet och längtar så tills jag träffar "Honom"?

Man vill ju hitta rätt också. Hellre ensam än med fel person. Eller?

- Just nu är jag osäker.

Nåja, det är ju fortfarande en hel månad kvar till jul, än är det inte kört. Kanske jag hittar honom i tid? Hahaha...

Kram Agnez